Vi känner mer och mer att vi saknar en möjlighet att kommunicera med våra elever och låta eleverna kommunicera med varandra. Vi saknar för tillfället e-post, eller rättare sagt, vi vill inte lära dem något som snart ska bytas ut. Hur ska vår community se ut? En del av eleverna använder sin egen e-postadress och mejlar hemifrån men som sagt; en gemensam plattform av något slag!
Den här veckan har vi påbörjat vårt arbete med Vokis. 2B gjorde ju en klassvoki förra året så det är inte helt nytt för dem. De tycker att det är jättekul! Nu hoppas vi bara att tekniken håller. Vi har en gemensam inlogg och ibland låser det sig när för många sparar samtidigt. Och micken vill ibland inte det vi vill. Barnen håller på att skriva ett manus till sin Voki och har börjat fila på hur den färdiga figuren ska se ut. Att spela in det man skrivit ger en ny dimension till textskapandet. De skriver också in vad de vill att de ska säga och då är det viktigt att man stavar rätt annars låter det väldigt roligt. På lek tränar vi alltså både syntax och stavning med hjälp av talsyntesen.
När jag läste på ITuniversitetet var det en av mina kursare som lät fyra flickor i femte klass med stora luckor i svenska språket skriva texter till sin Voki och de gjorde stora framsteg. Nu går det inte att skriva mer än 100 tecken men för våra tvåor funkar det fint.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar