Att ha en mottagare

Vi diskuterar mycket hur viktigt det är att barnen får respons på det de gör. Och varför inte då använda sig av internet som med sina omedelbara möjligheter kan ge eleverna just respons. Vår community har som främsta uppgift att vara ett forum för publicering. Vi har bjudit in föräldrar och vi rör oss själva ofta där inne. Barnen är vana att saker och ting händer direkt. Detta sätter stort krav på oss vuxna som kanske inte riktigt är där i vårt IKT-användande.

Vad händer då när ingen kommenterar din blogg, din film, ditt meddelande? Hur känner man sig då? Fann oss själva sitta med vår blogg och undra varför vi skriver i den, när ändå ingen läser den? Eller läser man utan att kommentera? Är det så här barnen känner det när de inte får respons på sina arbeten? Det kan vara klistermärken och ett "bra" i kanten men det kan också vara föräldrarna eller lärare som går in under dagen och skickar en liten hälsning eller ett jubel över hur duktig du är. Vi har ett stort ansvar!